BLOGG

”Presterar jag inte så är jag värdelös”


Den senaste tiden har jag tagit vara på möjligheten att ge mig ut i skidspåret. Det är inte ofta vi får lov att njuta av så fina skidåkningsmöjligheter i Stockholmsområdet. För mig är det en stunds närvaro och uppkoppling med min fysiska kropp och naturen som känns så sund.

Jag blir också otroligt varse den inre dialog som pågår i mig. Fascinerande och värdefullt. När jag är ute i naturen och är aktiv får jag ofta tillgång till ett myller av kreativa tankar, idéer, visioner. Jag blir också ofta påtagligt medveten om de malande inre dialoger, som inte är gynnsamma, vare sig för mig eller andra.


Häromdagen, när jag var ute i skidspåret var en sådan stund när dessa gamla inre dialoger/ program/historier, som har styrt så mycket i mitt liv (både på gott och ont) blev extra tydliga. Det gamla, välkända programmet som handlar om prestation. Om jag inte presterar bra, om jag blir omkörd i spåret, om jag inte tar mig runt milspåret på en bra tid (vad det nu är), så är jag ”dålig”. I nästa stund, när jag blev varse mina tankar, som mal på frenetiskt inom mig, blev jag samtidigt full i skratt. Varför? Och, vem bryr sig egentligen? Jag är inte ens någon speciellt bra längdskidåkare, så varför denna inre stress?


Vad galet det är, att jag någon gång för länge länge sen, har ”köpt in i ” den sanningen som handlar om att när jag är duktig, kämpar hårt och presterar, ibland på gränsen, eller t.o.m. över gränsen för vad jag klarar av, så är jag en bra människa som förtjänar att bli omtyckt. Och, programmeringen är så stark så den sitter i, även fast jag vet såååå mycket bättre.



Så, återigen påminner jag mig själv om varför jag ger mig ut i skidspåret. Jag lägger fokus på känslan, kroppens rörelse och andetaget, och återigen skiftar jag förhållningssätt. I stället för att utgå ifrån kamp och prestation, där jag inte har någon möjlighet att vara närvarande (och på så vis separerar mig från mig själv och min omgivning), väljer jag att fokusera på det som jag vet fungerar, och är anledningen till varför jag ger mig ut med skidorna i naturen. Närvaro, ”connection” (med min kropp, och naturen), uppmärksamhet, flöde, nyfikenhet…är några av de saker som får leda mig vidare i stället. När jag är fångad i dimman av mitt tänkande är jag inte närvarande, jag är ”kidnappad” av tankarna och begränsar mig själv. När jag i stället är nyfiken, öppen och vaken inför mig själv och naturen, får jag tillgång till helt andra resurser.


Den här kampen, prestationstänket, separationen är påtaglig i så många områden. Det är så lätt att fastna där och mer och mer försöka påverka något utifrån: ”Det ska gå… om jag bara gör lite mer, kämpar lite hårdare”.


Vad händer när du istället lägger fokus på det du kan påverka: Framförallt Dig själv. Om vi alla bara kan lägga lite mer fokus på just det, på att leda oss själva, så kan det bli ett värdefullt bidrag till hela vår värld.

14 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

© 2018 Anna Ahlefeldt leg Kiropraktor. Hemsida, video och foto av My Södergren www.mysodergren.com